skydda din hoj

Julefrid i juletid som min mamma brukar säga (vilket är en lögn). Jag är just nu ute och jagar mina julkänslor som inte hunnit komma nu, en vecka före jul. Så därför har jag inte tid att blogga så mycket, jag har fullt upp med att vara förbannad över att de inte har kommit och även med att jaga dem genom att dricka glögg, äta pepparkakor och lyssna på riktig klassisk julmusik i stil med "Jag såg mamma kyssa tomten" och"Tänd ett ljus".  

Tänker ni grincha genom kommentarer angående att julkänslor inte är viktiga kan ni lika gärna låta bli, en sommar utan sommarkänslor är ingen sommar, en jul utan julkänslor är ingen jul. Ni förstår vad jag menar, tänk om man inte kände någonting? då skulle man nog dö av hunger, förstoppning, självmord eller dylikt. Vi får hur som helst hoppas att inget av detta händer mig och jag hittar igen mina julkänslor inom kort, tills dess - en riktig god jul och ett gott nytt år på er alla!

(Kom just på att jag borde sluta skriva inlägg som ger mig orsaker till att inte blogga ... fan)

Undrar vem av brudmagneterna Hank Moody från serien "Californication" och Charlie Harper från "2 and a half men" som skulle vinna fajten om brudarna? Jag tror att Hank Moody skulle vinna eftersom att han kan slåss och enligt mig är mycket coolare. Dessa två är ju inte speciellt lika till utseendet, fast de båda karaktärerna är hyffsat lika till sättet, båda två är ju rika och framgångsrika svin.

Jag kom hem idag och märkte att det var helt tyst, det går snabbt på nätet och det smäller inte och stökas. Jag tror att barnen har lämnat huset, nu är det monkfritt! Nu ska jag passa på att dra en filt över mig, sätta mig i gungstolen och sticka. Fast jag kan inte sticka och har varken gungstol eller filt, antar att jag får sitta i datorstolen och ladda hem porr eller någonting - men det är väl också en lyx jag inte hade då ungarna var här!? (undrar om pappa tittade på porr då inte vi var hos honom?). Fast nu är ju inte jag far till dessa ungar, och tur är väl det.

Jaja, men jag förstår i alla fall vad farsan menade då han ständigt blev förbannad då vi "monkade" och detta var för tio år sedan någonting jag aldrig trodde att jag skulle få förståelse för.

Nu har ungarna till tanten jag bor hos varit här i över 2 veckor. De lever om och tar den större delen av bandbredden, de ska egentligen vara hos sin far varannan vecka men vad som har hänt med detta har jag ingen aning om. Kanske är han ett svin så hon har lyckats få ensam vårdnad, död eller bortrest. Hur som helst vill jag ha en paus från bombljudet från deras xbox och dunket av hög hiphop, "monket", som är min fars namn för oljudet.

Kanske jag håller på att bli en surgubbe som irriterar mig på allt oljud som moderniteter medför precis som min far. Men jag vet att jag kommer bli skadad för livet och överkänslig mot ljud bara för att jag aldrig får lugn och ro, precis som pappa. Men kanske är det som Gustaf säger, att man börjar med att skojja om sin ständigt ökande ålder genom att anamma en del gubb-beteenden. Men eftersom åren går så blir det inte så skojj längre eftersom man då är gammal på riktigt och då går att beté sig som en gubbe från skoj till faktum.