skydda din hoj

Nu är påsken slut. Denna otroligt sköna högtid som är så kort att det inte är värt att pynta, för man måste ändå bara ta bort det direkt. Just därför tror jag att många väljer att ha kvar påskpyntet lite längre än man egentligen ska, för jag ser fortfarande fjädrar osv ute i buskar. Fast kanske är det som utegranen på jul, att man aldrig tar bort den helt enkelt, vad vet jag.

Hur som helst så är det många som far till fjällen på denna högtid (det är i alla fall vanligt här uppe) jag har en del vänner och bekanta som åker dit. Även jag själv och min familj brukade åka till fjällen då jag var yngre, det var riktiga tider det. Där kunde man vara sig själv, många av föräldrarna passade även på att vara sig själva. Det har vi till och med bevis på hemma hos mig, för det finns en gammal film där min far och min fasters dåvarande man Håkan tar med sig familjekameran med familjefilmen ensam upp på fjället. Jag vet inte om de tänkte på att kanske små barn skulle titta på den filmen när de var där uppe. Men hur som helst så är kameran i full rullning då min far går och sidan för att pissa varpå Håkan skriker "det luktar surt Janne, inte fan har du kuken framme?" och pappa började skratta. Där fick man alltså se två vuxna mäns äkta beteende, de vågade vara sig själva.

Det finns ett till exempel på när min farfar en gång vågade vara sig själv uppe i fjällen. Min farfar är ju från tornedalen och hela den spritkultur de har där uppe. Jag vet inte om det var känslan av att vara så högt uppe i Sverige igen som fick honom att känna sig lite som hemma och ta till flaskan med allt vad detta innebär. Hur som helst var det roligaste med detta att han inte kunde köra skoter själv för att han var så överförfriskad, så den som fick köra hans skoter var min då ca 10-åriga lillasyster Emma, som hade dragit lotten att få åka med honom. Hon var ju inte speciellt duktig på att köra skoter i den åldern och orkade ju som inte styra. Det som krånglade till situationen ytterligare var att farfar ramlade av gång på gång, och då menar jag inte bara någon gång, utan hela tiden. Detta resulterade i att min syster drog iväg själv på skotern, utan hjälp, och dundrade in i en björk, med full kraft. Tror att farfar tyckte det var kul eller något, minns inte riktigt.

Hur som helst skulle jag kunna hålla på hur länge som helst med gamla fjällminnen, men jag ska i alla fall avsluta med det lite komsikt tragiska som hände mitt under samma resa som den föregående. Min 3 år äldre bror Johan var med på resan det året, tror att det kanske var en av de sista gångerna han följde med, men vilken gång det blev ändå! För den gången satt min bror på en stol vid bordet, bakom honom stod det en fruktansvärt varm vedspis. Vid det tillfället stod mina skor mellan hans stol och vedspisen, jag ska ut och ställer mig då på ett ben bakom stolen för att ta på mig skorna. Det är då Johan kommer på att han ska skojja med mig och vicka lite på stolen, jag tappar självklart balansen och faller med ena handen, rakt på en stekande het platta och bränner upp halva handen så att det luktar stekt fläsk i hela stugan. Min pappa blir skitarg och kastar ut mig i snön för att kyla handen, jag gråter, pappa skriker att Johan har förstört hela resan varpå Johan också börjar gråta och pappa fortsätter skälla på honom och farfar tycker synd om Johan och tröstar honom. Emma däremot är bara åskådare till hela eländet vilket gör att det är hon som idag har återberättat hela historien för mig. Men jag kan i alla fall lättat säga att resan gick att genomföra ändå, jag lindade handen och Johan och pappa blev vänner igen.

Men fjällresor är som något riktigt speciellt där man vågar vara sig själv och familjen kommer närmare varandra. så jag rekommenderar er starkt att fara på dem, de kommer att ge er många fina minnen att tänka tillbaka på.