skydda din hoj

Jag har under senaste tiden börjat ägna mig åt en hel del barnsliga aktiviteter. Jag har både rullat ner för backar, ni vet sådär som man gjorde när man var liten, och jag har klättrat i träd.

Detta lockade också fram den dåliga förloraren i mig när vi spelade kortspelet Chicago i helgen. Jag blev rasande, slutade spela och sa ett flertal gånger att jag inte ville vara med mer. Jag siktade till och med på att förstöra för mina medspelare, det skulle helt enkelt inte gå bra för någon annan då det gick dåligt för mig. Jag blev en helt annan människa och han gick inte att kontrollera.

Det är inte bra att den dåliga förloraren i mig börjar komma fram igen. Jag kunde faktiskt ha dödat min morfar med en krocketklubba då jag var liten på grund av att jag var så dålig förlorare, men den missade precis huvudet. Det var egentligen därför jag slutade hoppas på att vinna, då blir man inte besviken och arg, och det kunde rädda liv. Men nu när barnet inom mig har dykt upp igen så har han lockat med sig speldjävulen.

Så det jag egentligen vill säga är att ni bör låta mig vinna, kan inte jag rädda liv så kan ni, annars vet jag inte vad som kan hända. Det kan sluta med tragedi.

Kanske inte är så kul för de som inte vet vem Kigge är, så det är till viss del internt, men ändå.

Per säger:
jo, det blir åt helvete .... men det ska visst vara som farligast om man har ett dåligt immunförsvar, någon annan sjukdom eller är väldigt ung eller väldigt gammal .... jag har typ inget av det

Johannes säger:
jag är alltid lite sjuk

Johannes säger:
blir inte så ofta stort insjuknad

Johannes säger:
kigge kommer väl att dö

Jag hade helt glömt hela min följetong som jag hade på gång, antar att jag är full på sommar, galenskaper och glädje. Typ fortfarande full efter helgens bravader i Skellefteå.

Det fanns många (inklusive mig) som gnällde på att vi egentligen är för gamla för Trästocksfestivalen, att hemorrojder och torr hy sakta börjar smyga sig på. Men man måste ju passa på, det dröjer inte länge innan man sitter där som en urpumpad tvättsvamp, tom på nya upplevelser och i väntan på döden. Då tar du dig inte till någon festival, det kan jag nästan lova. Men du har nog varit på för lite fest om du fortfarande vill åka vid 70 års ålder, du har nästan varit på för lite fest om du är vid liv till pensionen. Så åk iväg och festa vettja, och om du är pank - nalla från pensionssparandet.

Det blir lax till middag idag! Mumsfillibabba!



Lax låter lite som Laakso. Jag tycker att Laakso är bra, här är en bild av medlemmarna.

Här om dagen då jag vikarierade lite inom hemtjänsten tog jag mig friheten att kolla igenom inkorgen på min jobbtelefon. Där hittade jag ett ensamt sms, en liten hyllning till Michael Jackson, ett minne. Jag tyckte det var lite smått mystiskt och charmigt, man får som en bild av dessa människor i huvudet dansades i Uppsala på slutet av 80-talet. Jag minns nästan, fastän jag inte ens var där.

Hur som helst skrev jag av detta sms så ni också ska kunna ta del av den här fina lilla berättelsen. Jag vet inte riktigt om det bryter mot tystnadsplikten och jag bryr mig inte i det här fallet heller, vackra minnen som det här ska inte hållas gömda.

"Jag minns en efterfest i Uppsala hos en kille som sa att han hade en ny lp skiva med Michael Jackson. Bad. Jag minns att vi lyssnade på den om och om igen och dansade. Jag hade aldrig hört något sådant, det var helt nytt, fruktansvärt bra. Billy jean. Minns ni?"

Jag ber om ursäkt för att jag uppdaterar dåligt. Med det är dumt att spilla bort årets bästa tid på att skriva, det är därför man inte har skola på sommaren. På sommaren ska det inte skrivas, det ska levas för fulla muggar. Så jag säger som alla andra bloggare har sagt "Den här bloggen drar ner på tempot i juli månad".

Jag har glömt säga åt er som inte sett mig än att jag nu mer bär på ett par glasögon. Inga fönsterglas som många andra har, utan jag har ett riktigt synfel. Jag tänker inte börja förklara varför det är taskigt och respektlöst med fönsterglas eftersom att jag för det första tror att ni kan lista ut det själv. Sen har Gustav redan bloggat om det, så det skulle vara att stjäla ett bloggämne och då blir det ett jävla liv.

Jag ser hur som helst ganska smart ut i mina glasögon, och eftersom att jag såg ganska dum ut tidigare så väger det som upp det hela. Så nu ser jag faktiskt helt normal ut, tänka sig. Nu kanske ett bättre resultat på högskoleprovet väntar, kanske mer respekt från mina vänner, kanske en början på ett helt nytt liv. Allt tack vare mina alldelens nya glasögon.



En svettig bild på mitt nya jag, man skulle kunna spegla sig i pannan på mig. Det borde vara förbjudet att använda blixt på sommaren, fuck you Petrus.

Jag har en sak att erkänna. Igår kväll efter några öl så lät jag min vän Petrus tatuera mig på foten, Petrus har aldrig tatuerat någon förr. Många kan kanske tycka att det var dumt gjort och att jag har förstört en del av min kropp, men det tycker inte jag, det var en rolig grejj som kommer att fortsätta vara rolig för resten av mitt liv. Som ett bestående skämt litegrann, jag har ett skämt tatuerat på min fot helt enkelt.

Tatueringen är en liten streckgubbe vars ena ben är längre än det andra och den sitter mitt på foten. Men sånt kan man bortse ifrån, jag fick den ju ändå gratis. Jag valde just foten eftersom att det är en av delarna på kroppen som syns minst och jag kände inte för att tatuera mig under pungen. Jag tror den ska få hatt och käpp någon gång också, streckgubben alltså. Jag döper honom till Harry.