Våld är våld

Jag har under senaste tiden börjat ägna mig åt en hel del barnsliga aktiviteter. Jag har både rullat ner för backar, ni vet sådär som man gjorde när man var liten, och jag har klättrat i träd.

Detta lockade också fram den dåliga förloraren i mig när vi spelade kortspelet Chicago i helgen. Jag blev rasande, slutade spela och sa ett flertal gånger att jag inte ville vara med mer. Jag siktade till och med på att förstöra för mina medspelare, det skulle helt enkelt inte gå bra för någon annan då det gick dåligt för mig. Jag blev en helt annan människa och han gick inte att kontrollera.

Det är inte bra att den dåliga förloraren i mig börjar komma fram igen. Jag kunde faktiskt ha dödat min morfar med en krocketklubba då jag var liten på grund av att jag var så dålig förlorare, men den missade precis huvudet. Det var egentligen därför jag slutade hoppas på att vinna, då blir man inte besviken och arg, och det kunde rädda liv. Men nu när barnet inom mig har dykt upp igen så har han lockat med sig speldjävulen.

Så det jag egentligen vill säga är att ni bör låta mig vinna, kan inte jag rädda liv så kan ni, annars vet jag inte vad som kan hända. Det kan sluta med tragedi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0