Poesi på högstadiet - del 1
Idag såg jag programmet Dom kallar oss artister med en av, enligt mig, Sveriges största poeter - Håkan Hellström. Jag blir så glad när jag hör Håkan tala, han gör det så fint och får verkligen en båtskrot att verka som ett paradis. Man blir lite kär, lite homosexuell. Skulle jag någon gång i mitt liv bli tvungen att ha en sexuell upplevelse med en man, så skulle det vara med Håkan Hellström.
Med de orden tänkte jag konstigt nog ge plats åt min nya följetong Poesi på högstadiet. Var inte för hårda, det var över 6 år sedan jag satt med penna i hand och skrev dessa texter. Jag visste ingenting om hur man skriver poesi och kan inte säga att jag vet mer nu heller. Egentligen vill jag inte ens visa de här gamla dikterna, om de nu ens kan kallas dikter, men vi minns ju vad Mästerbloggaren sa - var självutlämnande.
En osynlig tår avlossas från ögat
radera bara allting, glöm.
Sedan kommer det inte
fler dagar av ovilliga händer
som försöker ta stryptag runt
din hals och hålla kvar händerna
i det läget tills du kvävs av dina
egna tårar. Samma händer fattar
ett vapen byggt av olyckliga männsikor
som fryser ditt hjärta, dina känslor och
gör dem till den personen du mest av
allt hatar, din mardröms rival.
Han tar stryptaget, han torkar bort tåren.
Den tåren höll dig vid liv, nu finns den inte.
Tåren rinner ner från hakan och faller
ner i backen och finns inte mer.
Du och allt du är uppbyggt av torkar
sönder i flera månaders tankar av
instängda ord.
Din mardröm plågar dig ännu mer,
och förlänger olyckan.
Med de orden tänkte jag konstigt nog ge plats åt min nya följetong Poesi på högstadiet. Var inte för hårda, det var över 6 år sedan jag satt med penna i hand och skrev dessa texter. Jag visste ingenting om hur man skriver poesi och kan inte säga att jag vet mer nu heller. Egentligen vill jag inte ens visa de här gamla dikterna, om de nu ens kan kallas dikter, men vi minns ju vad Mästerbloggaren sa - var självutlämnande.
En osynlig tår avlossas från ögat
radera bara allting, glöm.
Sedan kommer det inte
fler dagar av ovilliga händer
som försöker ta stryptag runt
din hals och hålla kvar händerna
i det läget tills du kvävs av dina
egna tårar. Samma händer fattar
ett vapen byggt av olyckliga männsikor
som fryser ditt hjärta, dina känslor och
gör dem till den personen du mest av
allt hatar, din mardröms rival.
Han tar stryptaget, han torkar bort tåren.
Den tåren höll dig vid liv, nu finns den inte.
Tåren rinner ner från hakan och faller
ner i backen och finns inte mer.
Du och allt du är uppbyggt av torkar
sönder i flera månaders tankar av
instängda ord.
Din mardröm plågar dig ännu mer,
och förlänger olyckan.
Kommentarer
Trackback
